F.d. ciselören Karl Oskar Olsson avled i Göteborg lördagen den 2 juli. Han var född 1884. Närmast sörjande är barn. För de flesta säger troligen notisen inte så mycket. Men om det finns någon som förtjänar många blommor på sin grav så är det Karl Oskar Olsson. Han var blomsterkung i smått. Hur han blev den blomstervän och blomsterälskare som han var, visste han verkligen inte riktigt själv. Han hade inte förrän på senare år ägnat sig åt studiet av blommorna, och hans bokliga lärdom var från början ringa. Men när hans begåvning utvecklades och kom till sin fulla rätt visade den sig överraskande kraftig och gedigen. Hans lilla "Botaniska" i Änggården är ett unikum.
Blomstervänner från när och fjärran sökte hans råd och anvisningar och bland hans vänner och beundrare märktes professor Skottsberg och stadsträdgårdsmästare Wahlman . Karl Oskar Olsson skapade under loppet av några år en alldeles speciell trädgårdsanläggning i Änggårdsbergen strax väster om Landalaspårvagnens nuvarande slutpunkt. Där finns växter från största delen av Sverige plus en mängd plantor från andra delar av världen. Hans samling är i många avseenden föredömlig och innehåller exemplar som sällan påträffas i våra trakter.
En av Göteborgs-Postens medarbetare gjorde i går ett besök i den bortgångnes trädgård. Till det yttre är den enkel och inte ens omhägnad . Men det skulle säkert inte falla någon in att beträda den utan en känsla av aktning. Den är som en meddelare skriver till tidningen , skapad av mycket arbete men har gett liten lön. Men den är en hugsvalnad för sinnet och en fröjd för ögat. –Tyvärr, skriver meddelanden, kan Karl Olsson inte längre vara den vänsälle ciceron och den tålmodige vägvisare som han var. Han kommer att saknas av alla de vänner och bekanta som han fick under de år som han ägnade åt sin vackra hobby. Bakom en entré av kvistiga bräder går man in i trädgården.
Den lyser av högsommarens praktfulla blomster. Björkarnas vita stammar stiga upp mot en högblå himmel. Marken är täckt av blommor i rött, gult, blått och violett. Alla är överdådigt väl ornat och vackert. I bakgrunden, ser man den bortgångnes lilla stuga och museum. Den är igenbommad men man vet att bakom den låga dörren finns skatter som endast blomstervänner kunna förstå. Mitt på gården står brunnskaret med sitt spel. Spelet lär vara tillverkat av en gammal engelsk järnsäng som ett brudpar på den tiden det begav sig hade kasserat. Om det nu är sant eller inte. Det hela är en idyll av små men likväl imponerande mått..
Någon har väckt förslag om att man skall försöka bevara den lilla trädgården för framtiden . Man är orolig för den , när dess upphovsman int4e längre är kvar, för att se till den. Men förhoppningarna om ett naturreservat i storstadens väg torde vara obetydliga. Göteborgs-Posten sökte i går kväll komma i förbindelse med stadsträdgårdsmästaren och fråga honom om hans tanke om förslaget, men han var tyvärr oanträffbar. När "Blomsterkungen från Änggården" som han kallades, är borta är frågan om hans livsverk kritisk. Han arbetade in i det sista, men om det finns någon dom kan fortsätta hans verk är otroligt, var det allmänna omdömet i trakten.