För 200 år sedan, omkring 1820, utgjordes det nuvarande Landala av ren landsbygd. Där låg ett antal stora egendomar, eller landerier som de också kallades: Landala och Gibraltar som tillhörde Örgryte socken. I närheten låg två andra landerier Brantdala och Götaberg som ingick i Göteborgs stad.

 Gården Landala låg under frälsegården Krokslätt Nordgården i Örgryte. Man tror att namnet Landala kommer från gårdens ägare från 1782, Bengt Landin, kopparslagarmästare och riksdagsman. Gården låg strax söder om det som senare blev Holtermanska sjukhuset, närmare bestämt där Chalmers kårhus ligger idag. Herrgården brann ner 1882.

 Gården Gibraltar låg ursprungligen på den plats där Chalmers bibliotek ligger idag vid Chalmers Tvärgata. Gibraltar har gett namn åt Gibraltargatan. Själva herrgårdsbyggnaden uppfördes 1840 och finns kvar idag. Byggnaden har flyttats från sin ursprungliga plats och finns nu på den lilla kullen längst söderut på Chalmers parkering (den gamla Gibraltarvallen). Herrgården övergick i Chalmers ägo och användes under en period som konferensanläggning, men inhyser idag andra verksamheter.

Landeriet Brantdala omtalades redan på 1700-talet och låg i sluttningen norr om nuvarande Kapellplatsen och ner mot Föreningsgatan och Engelbrektsgatan. I början av 1800-talet började innehavaren av landeriet att arrendera ut mindre lotter runt egendomen. Detta ledde till att det började växa fram en kåkbebyggelse i Brantdala. När den dåvarande ägaren 1828 gick i konkurs delades landeriet i två: Östra Brantdala och Västra Brantdala. Östra Brantdala låg där Aschebergsgatan och Föreningsgatan möts. Där uppfördes senare en ny huvudbyggnad på 1870-talet. Det är inte känt vad som hände med denna byggnad. Västra Brantdala låg ungefär där Föreningsgatan och Karl Gustavsgatan möts. 1856 uppfördes här en ny tvåvåningsbyggnad som med tidens mått var herrgårdsliknande. Denna byggnad revs 1912.

 Landeriet Götaberg låg på den plats där Vasakyrkan idag återfinns. Landeriet bildades 1800 genom en sammanslagning av fyra mindre egendomar. Efter diverse ägarförändringar övergick den till Göteborgs stad som här inrättade ett konvalescenthem. 1904 revs Götaberg för att ge plats åt Vasakyrkan som började byggas 1905 och invigdes 1909.

Mitten av 1800-talet

Under 1860-talet började de norra delarna av Landala, närmast Göteborgs stadsgräns, bebyggas. Det var de dåvarande ägarna till egendomen Landala, som började arrendera ut tomter i de bergiga, norra delarna av egendomen. Det fanns ingen utarbetad plan för bebyggelsen och man var heller inte bunden av några byggnadsregler. Detta ledde till gyttrig och vildvuxen bebyggelse med i många fall prisbilliga bostäder av låg kvalitet. Det nya området kännetecknades också av betänkliga brister när det gäller vägar, brunnar och avlopp med åtföljande otillfredsställande sanitära förhållanden. Det var också si och så med ordningen i detta nybyggarsamhälle. Det billiga boendet lockade en hel del mindre skötsamt folk att bosätta sig i Landalabergen, vilket gjorde att spritmissbruk och slagsmål blev något alldagligt. Även sämre element nerifrån staden sökte sig då och då upp i området och bidrog till oordningen eftersom Göteborgspolisens arm inte nådde dit. I boken om Landala skriver författaren: ”Trakten var ett tillhåll för tjuvar och banditer. Pöbel och pack härjade väldeliga på Skojarebacken, i brantdalabergen och i landalskogen”. Skojarebacken fanns vid Landalaledet som låg ungefär där den nuvarande Engelbrektsgatan drar förbi Vasaparken. Här och i bergen ”söps, slogs och spelades kort och under tiden höll man utkik efter rättvisans tjänare eller ensamma vandrare, om de till äventyrs vågade sig hit. Vid de förras åsyn flyktade patrasket uppåt bergen, mot de senare gingo bovarna anfallsvis tillväga och rånade offren in på bara kroppen”.

Landalas införlivande med Göteborg.

De styrande i Örgryte socken hade allvarliga bekymmer med att upprätthålla såväl lag och ordning, som ”sundhet och hälsa” i den allra nordligaste delen av sitt fögderi. På socknens kommunalstämma den 29 december 1866 uppdrogs det åt kommunalnämnden att till ”konungens befallningshavande i Göteborgs län (landshövdingen) begära att denne måtte verka för att egendomen Landala blev införlivad med Göteborgs stad”. Landshövdingen remitterade skrivelsen till magistraten i Göteborg som anmodades att av stadsfullmäktige begära ett utlåtande i ärendet. Stadsfullmäktige tyckte att det var tveksamt om staden skulle vara skyldig att ”genom en införlivning av Landalabergen i staden undanröja de olägenheter för Örgryte kommun som uppkommit genom Landalabergens bebyggande”.

 Efter detta inleddes en långdragen procedur där villkoren för ett övertagande var föremål för förhandlingar. Samma förhållande kännetecknade prisförhandlingarna med ägarna till gårdarna Landala och Gibraltar. Det dröjde till den 7 december 1876 innan stadsfullmäktige godtog de slutliga villkoren varefter konungens befallningshavande i februari 1877 förordade att införlivningen skulle komma till stånd. Egendomen Gibraltar inköptes för 75 000 kronor och omfattade förutom herrgården 94 tunnland mark, varav 42 tunnland var åker och 4 tunnland trädgård och äng. Egendomen Landala omfattade cirka 80 tunnland och inköptes för 115 000 kronor.

 I slutet av 1870-talet utformades en stadsplan för Landala. Utvecklingen tog fart och Landala blev snart en tätbebyggd stadsdel – men med vissa problem. En historiker noterar att ”ännu 1889 låg bebyggelsen utan all ordning i gyttringar på bergen" och "de äldre husen är alla af trä och mycket usla. Befolkningen torde vara den fattigaste i Göteborg, och hemmen äro vanligen allt annat än inbjudande.” Med tiden kompletterades den enkla trähusbebyggelsen med de trevåningshus med en våning i sten och två i trä som blev kända under beteckningen landshövdingehus. Hälften av bebyggelsen i Gamla Landala uppfördes före sekelskiftet 1900, drygt en tredjedel under 1910-talet och resten åren 1920-1940. Innan rivningarna omkring 1970 utgjordes husbeståndet till 80 % av landshövdingehus, 15 % var trähus och 5 % stenhus. Majoriteten av lägenheterna saknade centralvärme, bad och wc. I många fall var rinnande kallt vatten den enda bekvämligheten ända in på 1960-talet.

Utvecklingen av Landala efter införlivandet

I den andra fliken under Historik – Landalas Historia II – finns en detaljerad beskrivning av vad som sen hände i Landala fram till 1922. Här nöjer vi oss med att nämna vissa centrala företeelser och en redovisning av tiden när dessa inträffade fram till att det Gamla Landala jämnades med marken omkring 1970.

1885 invigdes Landala Kapell. Kapellet uppfördes där Kapellgatan och Erik Dahlbergsgatan nu möts. Den fungerade som annexkyrka till Domkyrkan. Genom en församlingsdelning 1908 överfördes kapellet till den nybildade Vasa församling. Den lilla träkyrkan flyttades år 1919 till sin nuvarande plats närmare det som senare kom att bli Chalmers. Kyrkan överfördes därefter till Johannebergs församling, som församlingens då enda kyrka 1929- 1940. Tornet brann 1960, men byggdes upp igen. Kapellet har nu övertagits av Evangeliska Fosterlandsstiftelsen.

1888 invigdes på mark vid egendomen Gibraltar, Göteborgs stads fattigvårds- och arbetsinrättning. Anläggningen kallades i folkmun för Bracka. Vid inflyttningen inrymde den 1075 platser. Gamla urkunder berättar att ”klientelet bestod av: sjuka hjon, arbetsföra och försörjningshjon, spädbarn med ammor, koltbarn, skolbarn och dårar”. (Det här är exempel på ett språkbruk som lyckligtvis inte förekommer idag.) På 1930-talet lämnade fattigvårdsstyrelsen successivt Bracka. Patienterna överfördes då till de nybyggda inrättningarna Fjällbohemmet och Lillhagens sjukhus. Lokalerna på Gibraltar disponerades från 1939 av sjukhusdirektionen och utvecklades till Vasa sjukhus. Anläggningen fungerade som vårdinrättning fram till år 2000 då Chalmersfastigheter övertog lokalerna för sina ändamål.

1890 beslutade Frälsningsarmén att etablera verksamhet i Landala och startade Fjärde Kåren. Det var ju inte många år sedan trakterna i Landalabergen kännetecknades av spritmissbruk, kortspel och allehanda syndiga laster, vilket gjorde att Frälsningsarmén tyckte sig ha en mission att fylla. Dock var detta ett djärvt företag eftersom de ”möttes av misstroende och förföljelse från myndigheter och även från kyrkliga samfund”. Inte heller invånarna var särskilt välvilligt inställda, ”men de tappra soldater som sändes upp till Landalabergen tvekade ej”. Stöd fick man dock från polisen som började förstå den stora betydelse som armén hade. Ett ytterligare steg för att främja renlevnaden i Landala togs när logen Svea bildades 1905 för att sprida nykterhetsrörelsens idéer i området.

1891 togs ett nyuppfört sjukhus i drift uppe i Landala – det Holtermanska sjukhuset. Det inrättades för patienter som led av hud- och könssjukdomar. Sjukhuset fick sitt namn efter en direktör Holterman som i slutet v 1700-talet donerat pengar till ”inrättning av ett lasarett där med venerisk sjukdom besmittade kunna utan betalning njuta skötsel och läkas”. Donationen tillkom i en tid då könssjukdomarna hade en omfattande spridning. Verksamheten bedrevs under 1800-talet i provisoriska lokaler i olika stadsdelar. När man beslutade sig för att samla allt under ett tak så var flera platser aktuella. Lokaliseringen i Landala förordades bland annat därför ”att stadsdelen var avskild och att området hade ringa värde i förhållande till andra stadsdelar”. Byggkostnaden för sjukhuset uppgick till 235 000 kronor varav 80 000 togs ur Holtermanska fonden. 1919 beslutades om utvidgningsarbeten som ökade platsantalet från 98 till 141 för en kostnad av 180 000. 1923 ändrades namnet på gatan där sjukhuset låg från Änggårdsgatan till Holtermansgatan. 1960 togs en nybyggnad vid Sahlgrenska i bruk för patienterna. Lokalerna övertogs då av Chalmers och har använts för varierande ändamål. 2022 har de omvandlats till studentbostäder.

 1892 invigdes Landalaskolan. Den fungerade som folkskola fram till 1961. Då omvandlades den till ett tekniskt gymnasium och namnändrades till Aschebergsgymnasiet. Gymnasiet upphörde 1989 och övergick då till att bli Vasa Vuxengymnasium. 1907 tillkom Götabergsskolan. Kostnaden för byggnation och inventarier uppgick till en halv miljon, vilket räckte till 30 klassrum och gav plats för 1000 elever. Idag används lokalerna av The International School of the Gothenburg Region. 1915 flyttades handelsutbildningen i Göteborg till en nybyggnad strax öster om Götabergsskolan. Skolan var avsedd för 300 elever och bedrevs från den tiden under namnet Handelsinstitutet. År 1923 bestod institutet av ett 2- årigt handelsgymnasium samt en ettårig fackkurs för studenter. Institutet hade sju ordinarie lärare och 20 extralärare för de 205 eleverna, varav 28 kvinnor. 1966 kommunaliserades skolan och utbildningen gjordes om till en treårig ekonomisk gymnasielinje med namnet Levgrenska gymnasiet. Sedermera gick utbildningen upp i det näraliggande Hvitfeldtska Gymnasiets program. Hvitfeldtska gymnasiet har anor från 1647 och har under åren haft olika namn och varit lokaliserat på olika ställen i Göteborg. 1919 etablerades det på sin nuvarande plats som Latinläroverket som då flyttades från Hvitfeldtsplatsen. Från 1941 var namnet Hvitfeldtska Högre Allmänna Läroverk. När skolan kommunaliserades 1966 fick den namnet Hvitfeldtska Gymnasiet, som idag är det största gymnasiet i Göteborg.

1893 etablerades företaget Krut-Hansson, vars historia behandlas under en särskild länk.

1894 togs Landala Vattentorn i bruk. Vattentornet är avbildat på sidan för Bilder och Bildspel och där framgår att den byggdes för att hantera vatten från det nybyggda vattenverket vid Alelyckan. Tidigare hade en vattenreservoar byggts vid Viktoriagatans södra del år 1871 för att ta hand om vattnet frän vattenverket vid Delsjön. Den reservoaren rymde 2 miljoner kannor vatten (motsvarande 4,9 miljoner liter). Vattenbassängen var delvis insprängd i berget, med måtten 105 fot i fyrkant. Den användes fram till 1941. Den byggdes senare om till badmintonhallen Fjäderborgen som invigdes 1971. För försörjningen av Landala Vattentorn byggdes 1894 en pumpstation vid platsen för vattenreservoaren vid Viktoriagatan. Även pumphuset finns kvar idag.

1907 börjar torghandeln på Kapellplatsen. Hit kom lantbrukare från Hisingen och Mölndal och sålde potatis, grönsaker och frukt. Även försäljning av fisk förekom. Ända fram till slutet av 1950-talet var det många som transporterade sina varor med häst och vagn. På Kapellplatsen fanns en speciell hage där hästarna placerades under torgdagarna.

1907 anlades Landalakolonien – ett område som var 40 000 kvadratmeter stort med kolonistugor som låg på delar av Chalmers nuvarande område. Kolonin bestod från början av 116 lotter som senare utökades till 182. Kolonin fanns kvar till 1962 då de sista stugorna röjdes för att ge plats för det expanderade Chalmers.

1911 började Spårvägen trafikera sträckan Vasaplatsen-Kapellplatsen. 1937 utsträcktes linjen till Guldhedstorget. 1945 öppnades den nya sträckningen Wavrinskys plats till Sahlgrenska som då blev ändstation med vändslinga. 1989 drogs linjen vidare från Sahlgrenska och anslöt till den södergående banan strax söder om Linnéplatsen. År 2000 öppnades tunneln mellan Chalmers och Getebergsäng (nuvarande Liseberg södra).

1913 invigs Folkbiblioteket i Landala som hade stor betydelse för befolkningens bildning 1913 började husen i Landala Egna Hem att byggas. Staden hade 1911 beslutat att området på den dittills obebyggda höjden i de södra delarna av stadsdelen skulle upplåtas för egnahemsbyggnation. Området låg högt och fritt i en underbar natur där vegetationen behärskades av furor. Staden vidtog åtskilliga mått och steg för att åstadkomma en så enhetlig och tilltalande bebyggelse som möjligt. 1960 företog författarna till Gamla Landalapojkars bok en vandring i området och konstaterade sig vara övertygade om ”att detta egnahemsområde tillhör de allra vackraste i vårt land. De välskötta husen och de vackra trädgårdarna vittna om att ägarna verkligen trivas häruppe i ’vildmarken’”.

1922 togs Gibraltarvallen i bruk. Den låg på det gamla Gibraltarområdet och omfattade fotbollsplan, löparbanor och två tennisbanor. När Chalmers expanderade på 1950-talet revs idrottsanläggningen och ersattes av en bilparkering för högskolan. Idrottsverksamheten flyttades till Mossens Idrottsplats som invigdes 1959 och finns kvar idag. 2022 annonserades att parkeringen kommer att bebyggas med bostäder.

1926 flyttade Chalmers från sin tidigare lokalisering i Vasastan till Gibraltarområdet. Av tidigare texter har framkommit att den expansion som högskolan genomgått har inneburit att den tagit betydande delar av Landala i anspråk för sin utökade verksamhet.

I mitten av 1920-talet kan man säga att den nya stadsdelen Landala var etablerad. En del förändringar efter 1925 har redovisats i texterna ovan. Men i övrigt var mycket av det Gamla Landala relativt oförändrat ända fram till 1960-talet. Men år 1960 hade stadsdelen utsetts till det kommunala fastighetsbolaget Göta Lejons första saneringsområde. 1961 började Göta Lejon förvärva fastigheter i området. Hus köptes upp i stor omfattning, och 1964 ägde man 1 200 lägenheter i 73 fastigheter med 42 000 kvadratmeter lägenhetsyta. 1965 startade stadsplanearbetet som var helt inriktat på att området skulle förändras genom rivning och nybyggnad.

Före rivningarna fanns här cirka 2 000 hushåll, varav 1 rum och kök utgjorde 84 %, 2 rum och kök 14,5 % och 3 rum och kök 1,5 %. Rivningarna startade så smått redan 1964 och övergick i stor skala från 1968 och de närmaste åren framåt. Totalt evakuerades cirka 2 000 hushåll, varav ett litet fåtal flyttade tillbaka till det nya Landala. Efter saneringen utgjorde 1 rum och kök 24,4 % av lägenhetsbeståndet medan 2 rum och kök svarade för 29 % och 3 rum och kök 46,5 %.

I princip jämnades det Gamla Landala med marken. Det var inte mycket som återstod efter rivningsraseriet. Vid Kapellplatsens norra del finns två fastigheter bevarade liksom de vackra trähusen på övre Erik Dahlbersgatan. I Landalas södra del återfinns de sista kvarvarande landshövdingehusen i kvarteret Sångsvanen som avgränsas av Holtermansgatan, Aschebergsgatan och Landalagatan. Dessa hus byggdes under de första åren av 1900-talet. De används idag som studentbostäder i regi av Stiftelsen Chalmers Studenthem som förvärvade kvarteret 1998.

Landalas historia 2

Krut Hansson historia

"Kattedammens" historia

Svampens historia

Skojarbackens historia

Åter till startsida