|
Innan Landala överfördes från Örgryte socken
till Göteborgs stad var den närmaste grannen på göteborgssidan ett område
som gick under benämningen Skojarbacken. Området avgränsades av det som i
dag är Aschebergsgatan i väster, Vasagatan i norr, Götabergsgatan i öster
och i söder upp mot Vasa Kyrkogata – där gränsen till Örgryte gick.
Skojarbacken utgjordes alltså i huvudsak av den nuvarande Vasaparken och
fram till området söder om den nuvarande Vasakyrkan
Skojarbacken hade i mitten av 1800-talet blivit en tillflyktsort för
två kategorier av medborgare. Den ena bestod av sådana som hade fått nog
av trängsel och regler innanför Vallgraven där befolkningen växte kraftigt
vid den tiden. Utflyttningen till dessa mera lantliga marker påminner
därför om den Gröna Vågen drygt 100 år senare. Den andra kategorin av
medborgare som drogs till Skojarbacken var de som inte hade råd att bo
innanför Vallgraven. Det var deras leverne som gav namn åt Skojarbacken:
”utstötta, fattiga, rövarna, skojarna, ensamvargarna, siarna, de
prostituerade”.
Det framstår som uppenbart att förhållandena på göteborgssidan av
gränsen inte var mycket bättre än de som kännetecknade Landala – och det
var i mitten av 1800-talet som det var som mest rövarliv på Skojarbacken.
Enligt källorna var Skojarbacken fylld av ”kojor, skjul, lönnkrogar,
spelhålor och där bodde dagdrivarna med sina hembränningsapparater och i
allt detta, kortspel och dobbel, slagsmål och knivskärningar var vanliga”.
Egentligen hette platsen där stadens pöbel och pack huserade Floras Kulle,
men på grund av vad som pågick där blev Skojarbacken det namn på platsen
som användes.
Borgarna innanför Vallgraven avråddes på det bestämdaste från att
besöka Skojarbacken. Men det var också så att området utövade en lockelse
på de mera välbärgade. Exempelvis berättas att societetsdamer tog sig dit
för att bli spådda av de många sierskor som under årens lopp var verksamma
på Skojarbacken. Särskild popularitet i detta avseende uppnåddes av
Larssonskan – eller ”Amerika-kärringa” som hon också kallades.
I Skojarbackens utkant upp mot Landala låg Vollbrechts krog, etablerad
av en tysk musiker, som satsade på underhållning med wienervalser till
levande musik. Vollbrechts krog tog upp konkurrensen med det ledande
nöjesetablissemanget som även på den tiden hette Lorensberg. Vollbrechts
krog låg ungefär där Föreningsgatan mynnar ut i Aschebergsgatan. Krogen
blev populär men lockade aldrig till sig societeten från stan utan
frekventerades huvudsakligen av de lokala grannarna från Skojarbacken.
Med tiden gick den ner sig med slagsmål och fylleri och fick läggas
ner. Under senare tid har på samma plats legat restauranger på ömse sidor
av Aschebergsgatan. År 2023 är de mest kända Botanico (före detta
Ottomania) och Levantine. I de lokaler som Levantine nu håller till fanns
under ett antal år fram till 2013 en restaurang med namnet Skojarbacken.
Med tiden började Göteborgs stad att expandera utanför Vallgraven. 1866
fick Vasastaden sin stadsplan och grunden för den nya stenstaden lades.
Allteftersom staden växte trängdes den gamla bebyggelsen på Skojarbacken
undan. De borgare som började befolka den nya stadsdelen ville bli av med
det befintliga klientelet. Den gamla kåkstaden revs och en stor del av
Skojarbacken omvandlades till en park – den nuvarande Vasaparken. Den som
låg bakom etableringen av Vasaparken var köpmannen August Kobb, som också
var drivande i anläggandet av Slottsskogen. Med tiden kom Göteborgs
Högskola (numera Göteborgs universitet) att lägga beslag på en stor del av
parken.
(Det mesta av informationen om Skojarbacken är hämtat från tidningen
Faktum, 2010)
|
