Botanisk trädgård botade trasiga nerver.
Något av ett trolleri är ciselör Karl Olssons förvandling av en bergsskreva till en botanisk trädgård i miniatyr. Underverket finns att beskåda uppe i Landalabergen ett stycke från den nya Guldhedsgatan, där herr Olsson dessutom byggt och dekorerat sitt eget hus. Han är nämligen ett stycke konstnär också. På tre år har han fullbordat förvandlingen , och man anar ett jättearbete bakom den lilla vackra trädgården, som har den egenheten att så got som uteslutande endast uppta vilda svenska växter. Den är en levande svensk flora av det slag man skulle önska fanns vid varenda svensk skola i stället för döda herbarieväxter och torra planscher Då herr Olsson vandrar omkring och bläddrar i sitt levande svenska herbarium är det en man som vet vad han har under sina händer.
Men det underligaste är, att han inte läst en enda rad botanisk bokvisdom, och man letar förgäves efter litteratur i ämnet i hans lilla originella bostad. Men ändå vet han latinska namnen på de flesta av sina blomster, och vad mer, han vet deras växtlokaler och deras livsförutsättningar, vilket är mer än herbariepluggande ungdomar i regel kunna. .Men så är också hans vetande inhämtat i kärleksfull umgängelse med markens blomster . I tre år har han hållit på med växterna i den lilla trädgården. Dessförinnan visste han inte mer om botanik och blommor än vilken människa som helst. Så berättar han själv. Orsaken till att han slog sig på det här var en ordination av en nervläkare.
Herr Olsson har nämligen haft en hel del tråkigheter med trasiga nerver och han har legat på flera vilohem och sjukhus. Men det här var den bästa läkeformen säger han. Ute i naturen, bland alla blomster har jag blivit en annan människa. Och så har jag lyckats med allt vad jag tagit mig före i den här vägen . Undra då på att jag är glad. Men jag har fått arbeta, och det var vad jag behövde. Jag har gått upp tre, fyra på morgnarna och hållit på in i sena kvällarna. Jag har gjort långa strövtåg i markerna för att finna vad jag velat ha i min trädgård och jag har burit hela torvor hit.. Men jag har också fått lön för mödan, och jag är tacksam för att det gått så bra. Den läkare som gav mig rådet till det här visste vad trasiga nerver blir hela av.

Stadsträgårdsmästaren intresserad
- Här har varit så många rara och trevliga människor och hälsat på mig. Det har varit stadsträdgårdsmästaren, det har varit doktor Nordqvist , apotekare Liljedal och fler ändå. Jag har fått en hel del blommor av dem och de har ökat mina samlingar. Det är när jag har pratat med dem som jag lärt mig så mycket om blommorna utan att läsa i böcker. Det var alltså förklaringen till frånvaron av botanisk litteratur!

Gränsen går vid Solidago.
Trädgården är originell också ur den synpunkten att det inte finns något staket omkring den. Vem som helst kan komma och gå hur som helst. Mycket folk har varit och tittat på hans blomster, men ingen har ännu rört något. –Det är som folk hade respekt för det som är ordnat och vackert, säger herr Olsson som tydligen har en vacker tanke om människorna. Det var rätt lustigt att höra hans svar, då han tillfrågades, var hans del av bergsskrevan egentligen slutat. Den fortsätter nämligen i några köksträdgårdsodlingar som inte är hans. –Jo, säger han, utan att själv höra det lustiga sstiga i svaret, gränsen går där det växer Solidago.. Så talar den verklige botanisten! Lustigt nog använde föresten Dr Nordqvist ett precis uttryckssätt då han på GT-s förfrågan skulle tala om var hr Olssons lilla dal låg någonstans. –Joho sade han. Det är första avtagsvägen och när man har gått bara ett par minuter, så kommer man till en liten gångväg på höger hand där det växer Cerastium.